100e inlägget!

Det var verkligen inte någonting uttänkt men det känns ganska passande att mitt hundrade inlägg blir det som berättar att jag är hemma i kära gamla svedala igen! Sitter just nu hos Lina och funderar på hur jag ska bekämpa jetlagen. Det blir nog en liten tupplur så att jag kan vara trevlig med henne när hon kommer hem. Flygresan gick bara fint men SAS säten var faktiskt de mest obekväma jag har haft missnöjet att prova på en flygning så sömnen gick det sisådär med.

Väldigt underligt känns det att folk inte pratar engelska längre! Trots att jag har varit med CG de senaste två veckorna så har ju allt folk runtomkring pratat engelska, eller spanska, eller nåt annat språk som jag haft ännu mindre aning om. Jag märkte också att när jag ska säga vanliga artighetsfraser så får jag engelsk ordföljd, ruskigt kul! Undrar bara hur länge det håller i sig...

Jag tänker inte ens försöka dra en sammanfattning av den här resan, eller delen av mitt liv som det snarare har varit. Allt jag kan säga är att är du det minsta sugen på att göra någonting liknande (eller någonting helt annat!) så se till att ta dig iväg, du kommer inte att ångra dig! Både det som går som det ska och det som inte alls blir som planerat lär du dig otroligt mycket av och om du bara håller ögonen det minsta öppna så får du se en massa på vägen. Trevlig resa! =)

Sleepless in Seattle

Nej det är vi nog verkligen inte. Veckan i Costa Rica var verkligen underbar men när man får magsjuka som avskedspresent sover man ganska gott när man väl frisknar till. Som tur var så missade jag bara tråkiga saker som buss- och flygresor och jag hade ju världens bästa sjuksköterska som tog hand om mig =) Han verkar också ha lite bättre immunförsvar än mig när han klarade sig fint trots att han fick sitta väldigt nära en sjukling väldigt länge. 

Nu är vi som sagt i Seattle. Det har regnat, det finns en massa cyklister och motionärer här, vi har promenerat upp till några DJ-butiker som Cg får berätta mer om, ätit på "whole foods" ekologiska marknad och nu sitter CG och zappar bland dåliga tv-kanaler på vår motel. Nu är det dags för mer sömn! 

No pain no gain

Idag var vi så sanlöst less när vi haltade hem, ömma och trötta. Men det är otroligt vad man glömmer bort sånt när man lyckas fånga en våg, känslan är obeskrivlig! Och idag har vi fortfarande fortfarande bara surfat vitvågor...

När det är nästan trettio grader varmt så är det ruskigt skönt att det inte är strålande sol, speciellt som man får jobba riktigt hårt därute.

Som alla nybörjare fick vi börja med "pråmen"... CG som har bättre känsla än mig efter 100 dagars snowboardåkning kunde byta ner sig till den mindre brädan efter första dagen. Jag fick ta pråmen idag också, men efter en större våg och en bräda i huvudet så blev jag less och bytte ner mig, och det gick riktigt bra, go me!!

skavsår, blåmärken och bulor... no pain no gain!

Efter ett tufft pass är det skönt att ta en vilopaus, snacka om supersemester!

London-Calgary-Vancouver-Seattle-Houston-San Jose (CR)-Santa Teresa

Ja jisses, vad ska man säga? Var grymt trött i morse när piloten avbröt vår halvslummer med meddelandet att vi påbörjat inflygningen mot Houston airport. 24 timmar på resande fot, check. Ytterligare 20 timmar senare (alltså nu) är vi änteligen framme i santa teresa. Det är tur att jag har världens bästa och mysigaste ressällskap :)

Det har varit en bra resa ändå tycker jag, vi har fått se en del av staten Washington och Seattle när vi tog bussen mellan Vancouver och Seattle. Båda städerna tänkte vi försöka besöka på vägen hem vilket jag verkligen ser fram emot. Annars har jag fått säkerhetsgenomgång på flygplan på rim, fått höra att "guests caught smoking on the flight will be asked to immediately leave the airplane, (ja, det var ett skämt :) mött kareoketävlande asiater, fått svettas lite i amerikanska tullen (okej bara jag för att jag hade tappat bort en grön lapp), blivit kallad "mam" nere i Houston, sett en underbar solnedgång på färjan över till santa teresa, sett ett imponerande åskväder 20 minuter efter att solen gått ner på samma färja. Nu sitter CG och johan och diskuterar surfbrädor i hängmattorna utanför vårt hus. Det är kanske 25 grader varmt, kolsvart och både känns och luktar som i ett växthus. Pura vida!

Hejdå London!

Nu är det verkligen slut, vilken underlig känsla... Har skrivit min sista tenta, packat väskorna och ska få några timmars sömn innan det "underbara" resan som väntar imorgon, ungefär 36 timmar tror jag det blir innan vi är framme. Men förhoppningsvis så kommer det att vara så värt det! Den här sista helgen i london har varit så härlig, bara för att jag inte ska vilja fara tror jag.

Vi hörs i Costa Rica hörni!

Varsågod!

Dagens köp

Snart ska vi ju ut och resa igen, och ganska så långt också, så jag var och letade efter någonting att läsa som skulle räcka ett tag. Vad tror ni om Jane Austens samlade verk? En sisådär 1200 sidor med miniliten text... Det blir fint tycker jag! I veckan som gått så har jag annars fått sommarjobbs-schema (ledig på midsommar, någon som har några planer?), sett ett rådjur mitt på campus(!!), varit less på regnet, varit lite vemodig över att detta är sista vecka i London, gått och varit avundsjuk på de jättefina magnoliaträden de har på campus (bilder kommer mamma) och varit lite ensam eftersom alla andra har haft tentor att plugga till. Men med början imorn så blir det fotopromenad på campus, födelsedagsmiddag, bio, besök i souvernishoppar i stan, två avskedsfester (samma kväll, hur göra?) och till slut avskedslunch med mina kära rumskompisar. Ett värdigt avslut på terminen! Och London verkar bjuda på världens avskedspresent, en förberedelse inför Costa Rica;

Saturday Sunday
Apr. 25 Apr. 26

26°C 28°C